Breakdown and cry

Life gets hard sometimes. och just idag så blev det så.
Jag orkade inte hålla emot längre, det har legat och gnagt inne länge men jag har bara gått på som vanligt, som jag alltid gör, även om jag vet att det är bättre att släppa ut det direkt.  Men jag har gått och hoppats på att det ska bli bättre.
Det är bettan det gäller, denna underbara häst som jag rider.
Jag är verkligen fäst vid henne,även om kan driva mig till vansinne vissa dagar så älskar jag henne på något konstigt sätt som bara hästmänniskor förstår.
Dels tanken på att hon åker om ett par månader , den finns där hela tiden. Och under den tiden hon är kvar så vill jag göra så bra jobb med henne så möjligt, men vissa dagar går det inte att sitta på henne. Hon har antagligen något som stör henne när man ska samla henne i traven, för det är då hon reagerar och reser sig.  Men vissa dagar är det inget alls ,då går det jättebra och hon är jättefin att rida, tyvärr har det varit mer sällan nu när det har varit så kallt. Och jag vill inte att hon ska åka och att de sista minnena jag har med henne är tråkiga stunder. Jag kollade på bilder från i höstas och då var det en helt annan häst. Hon var kanonfin att rida då, och jag vill bara hitta tillbaka till den känslan.

<3

Kommentarer



* Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: