The fight with myself

Varför är det så svårt att tillåta sig själv att vara glad över något man själv har åstakommit?
Jag förstår inte varför denna prestations ångest alltid ligger och trycker i bakhuvudet, jag har gjort mycket denna veckan som jag borde vara stolt över , och känna mig lycklig.
Jag har människor runt omkring mig som hela tiden säger bra saker om mig, men så fort det kommer en lite kommentar som inte är så bra så tar jag åt mig det istället. Varför är det alltid så?
som tillexempel så får jag alltid höra av folk i stallet att de ser en sån skillnad på bettan, och jag vill ta åt mig det, för det är jättekul att de tycker det, men jag vill inte tro att det är pga min ridning. Men jag antar att det är det.. 
 
Nej från och med nu så ska jag försöka skita i vad alla andra tycker, men varför är det inte lika lätt att göra det som det är att säga det?
Jag har sagt det så många gånger, och utåt så kanske det inte verkar som om jag bryr mig, men jag har en hård yta, det har jag alltid haft,  men under den ytan så ligger orden och trycker och skaver, som ett öppet sår.
Men nu är det ta mig fan sista gången jag bara säger det, jag ska vara stolt över mig själv och det jag åtstakommer på eller av hästryggen !
 
Dagen har varit bra annars,  har badad doris helt sjukt hur en hund kan gilla att bli badad så mycket som hon gör,  men fin blev hon, så nu är hon också julfin min goa tjej.
var även ute på en långpromenad med jessica , det var riktigt mysigt faktiskt, gick runt halva stan typ. Det är så mycket lättare att vara ute och gå om man har någon att prata med.
Jag har varit väldigt duktig idag, har dammsugit hela lägenheten, jag vet inte illa ;)
Avslutade dagen med att göra lite julgodis, väldigt mysigt måste jag säga.
 

Imorgon ska jag och mamma julhandla lite, och gå på stan en sväng, sen kommer mina syskon hem ska också  bli väldigt trevligt.
Puss !

Kommentarer



* Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: