Som luft

Aldrig innan har jag kännt mig så meningslös, oattraktiv, ful , äcklig , tjock som jag har gjort idag.
Aldrig har jag sett på mig själv så genomskinlig som idag, som luft.
Känslan innuti går inte att beskriva med ord, det river , svider och värker på insidan,
Att ord som en gång sårat så mycket fortfarande kan såra, hur kan ord såra mer än ett slag?
Jag kan inte längre springa från känslan som jag gjort i så många år, jag måste våga stå kvar och möta orden, visa att de har fel. 
Men jag orkar inte , jag orkar inte ta den kampen, jag orkar inte vara så stark och visa hur det igentligen är.
Jag ler och folk ser inte hur det är på innsidan, jag har inga tårar kvar att gråta , jag bara stänger in mig i min bubbla och visar min fasad för omvärlden.
Fasaden visar det glada , något runda , dockliknade annsiktet som alltid bär ett leende.
 
Jag kan inte förstå  hur det kan vara så svårt att vara lycklig, varför kan jag inte inse att jag är bra själv , utan någon annan vid min sida som lyfter upp mig.  Jag får inte vara rädd för att falla ensam. Jag är rädd för att fastna här, i min bubbla, jag vill inte vara rädd för att kämpa mig upp igen , jag vill inte vara rädd för att våga vara stark.
 
I will never back down again , i won´t let them see me cry .
I will stand strong and never look back, why do i always look back?

Kommentarer
Jessica

Finns här om du vill prata,närsomhelst fina du! <3

Svar: Tack fina jessica ! <3
Mikaela




* Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: