I Falköping finns inga känslor
Inga bra känslor iaf, det är så mycket skit som har hänt här,
speciellt när jag var yngre.
speciellt när jag var yngre.
Min högstadietid var väl inte mkt att hurra över dirket. Varje dag i tre år var jag rädd för vad som skulle sägas till mig, vissa dagar var bra, de var de dagar som jag inte fick någon kommentar om min vikt.
Jag var inte utan vänner det kan jag inte säga, men jag hade bara en riktig vän. En vän jag kunde dela allt med, en vän som räddade mitt liv, Hanna C. Utan henne hade jag aldrig klarat mig igenom högstadiet.
En annan vän som jag har gått igenom mycket med är Hanna s , vi har haft våra motgångar men vi har alltid hittat tillbaka till varadra.
Utanför skolan så hade jag väl inte det bästa sällskapet , vilket gjorde att min relation med min mamma och mina syskon hamnade i kläm. Jag kände mig alltid utanför hemma, eftersom att mina syskon är så mycket äldre än mig och hade kommit mycket längre fram i livet än vad jag hade. Har fått en känsla av att de alltid försökt att se efter mig, kanske för att jag är yngst. Men i allafall högstadietiden satte sina spår och orden sitter fortfarande kvar långt inne.
Det som hjälpte mig igenom allt var min första kärlek ... Andreas.
Han var den första som verkligen fick mig att känna mig vacker, att jag dög. Han var den första som verkligen fanns där för mig. Och det ändrade allt, det ändrade mig.
Jag var inte utan vänner det kan jag inte säga, men jag hade bara en riktig vän. En vän jag kunde dela allt med, en vän som räddade mitt liv, Hanna C. Utan henne hade jag aldrig klarat mig igenom högstadiet.
En annan vän som jag har gått igenom mycket med är Hanna s , vi har haft våra motgångar men vi har alltid hittat tillbaka till varadra.
Utanför skolan så hade jag väl inte det bästa sällskapet , vilket gjorde att min relation med min mamma och mina syskon hamnade i kläm. Jag kände mig alltid utanför hemma, eftersom att mina syskon är så mycket äldre än mig och hade kommit mycket längre fram i livet än vad jag hade. Har fått en känsla av att de alltid försökt att se efter mig, kanske för att jag är yngst. Men i allafall högstadietiden satte sina spår och orden sitter fortfarande kvar långt inne.
Det som hjälpte mig igenom allt var min första kärlek ... Andreas.
Han var den första som verkligen fick mig att känna mig vacker, att jag dög. Han var den första som verkligen fanns där för mig. Och det ändrade allt, det ändrade mig.
När jag började i svenljunga, så fick jag bättre självförtroende, för människorna där var annulunda, det dömde en inte om man inte var sminkad en dag utan tvärt om , folk undrade varför man sminkade sig. Och det fick mig att inse att jag var väldigt besatt av mitt utseende speciellt av smink..
Nu orkar jag inte skriva mer. natti
Kommentarer